Trött... på allt, orkar inte med mig själv, varför ska det bli såhär? Orkar inte vara ensam längre, orkar inte drömma om saker som man inte har när man vaknar, livet blir så meningslöst, jag vill helst bara sova, drömma om allt som är bra, som inte finns här, som jag inte har... Men det är väll mitt öde ändå, att vara ensam, att driva fram på livets väg helt ensam, saknar kärleken, den är som en drog för mig.